Lost Days/New Days

Lost Days/New Days at Högsbo Library and Axel Dahlströms square is part of Gibca Extended 15/9–19/11 2023. The exhibition features Marko Cesarec, Lars Embäck and Anne Marte Overaa.

 

Axel Dahlström's square 1950s. Stock image: Högsbo Library

 

A feeling that we are losing time arises because we are constantly using the limited days of our lives. At the same time, our planet is threatened from a global perspective through current and upcoming crises. Man's biological presence on earth may become just a parenthesis. But today there are still opportunities for change. The future, which is Gibca's theme for the Biennale 2023, is dependent on events that have already taken place and of the current time which is unfolding right now.

Marko Cesarec shows an installation, titled The Plant at the library. The name of the artwork has in the English language a double meaning, Plant or Factory. It has previously been shown at the Tifa Working Studios in Pune, India as a comment to the climate change and environmental destruction. The Plant is a site-specifik visual work, that with it’s many different parts, explores the metamorphosis of nature. In a hidden interconnecting monumental spatiality you can if you want to, see the remains of a starsky. Nothing is fixed. All values can change places. The composition's open irregular and uncontrollable forms, with constantly change shape, is a protest against the ruthless exploitation of nature. Cesarec's artwork is also in a way contrary to the idea about the welfare state, as architects Sven Brolin and Jan Wallinder presented in their statement in the magazine Ny Tid in 1957:

"We believe that the tangible environment we live in, should be clear, factual and clean. You should try to get away from the haphazard variation, the whimsical embroideries. The entire new production technology points in the same direction. Pure cultivation, the clarity, characterizes the architecture of our time”

Lars Embäck reactivates an artwork which was shown at Högsbo Library as a part of Gibca Extended 2021: I have been grew up here, but nobody knows who I am. Apart from the artwork's physical presence with building materials from the demolished Högsbo school (1956-2013) there is a call to action. People with experience from Högsbo is offered an opportunity to contribute with stories about the district which will be archived at the library later to be printed in a book.

 

This is an address that does not exist, Lars Embäck

 

Lars Embäck also shows an installation outside, at the square with the title: This is an address that does not exist. One of the more interesting post-war Swedish public works of art – Endre Nemes artwork Marble Marquetry – can be found at the square in Högsbo. Embäck's intervention can be described as a conceptual and counterfactual shift that apostrophes Endre Nemes by temporarily naming the square after him. The square's beautiful and meaningful artwork was made by a Swedish cosmopolitan migrant, who felt forced to leave his home in Central Europe because of the persecution of Jews which later culminated in the Holocaust.

Anne Marte Overaa presents the work Unsung which was created as a tribute to unnoticed places in the old Kiruna city center, spring and summer 2022 during an exhibition in collaboration with Konstfrämjandet in Norrbotten. Now her knotted notes have the opportunity to work in Högsbo in Gothenburg on two facades next to the square. Which places will remain over a longer period of time? And what can these places tell us? There is places that no one cares to give a name to but are still significant and where there are memories from.

Inside the library the video work, Å ha å ikkje ha is shown. Based on her own experiences and reflections on different forms of value systems, Overaa has approached the overlooked and invisible. Her film can also be considered as an open reflection in relation to Högsbo's coin streets and the social democrat Axel Dahlström who once had to give his name to the square. Axel Dahlström worked for a better and more solidary society. Today Sweden is being pulled apart by increased income gaps. How can we achieve sustainable development? Or like the filmmaker Fredrik Gertten formulates it in his latest film Breaking Social:

Can we afford the rich?

Förlorade dagar/Nya dagar

Förlorade dagar/Nya dagar på Högsbo bibliotek och Axel Dahlströms torg är en del av nätverket Gibca Extended och pågår 15/9 – 18/11 2023. På utställningen medverkar Marko Cesarec, Lars Embäck och Anne Marte Overaa. Öppning fredag 15 september 15–17 och lördag 16 september 12–14.

En känsla av att vi förlorar tid infinner sig på grund av att vi oavbrutet använder oss av de dagar som finns utmätta i våra liv. Samtidigt hotas vår planet ur ett globalt perspektiv genom aktuella och kommande kriser. Människans biologiska närvaro på jorden blir kanske bara en parentes. Men idag återstår det fortfarande möjligheter att förändra. Framtiden, som är Gibcas tema för biennalen 2023, är beroende av händelser som redan har ägt rum och av den samtid som utspelar sig just nu.

Marko Cesarec visar en installation på biblioteket. Verket The Plant – som vid en översättning från engelska till svenska har den dubbla betydelsen Växten eller Fabriken – har tidigare visats på Tifa working studios i Pune i Indien. The Plant är en kommentar till klimatförändringen och miljöförstöringen och består av ett platsspecifikt visuellt verk som med sina många olika delar utforskar naturens metamorfos. I en dold sammanlänkande monumental rumslighet kan man, om man vill, se rester av en stjärnhimmel. Ingenting är fast. Alla värden kan byta plats. Kompositionens öppna oregelbundna och okontrollerbara former som ständigt ändrar skepnad, är en protest mot det skoningslösa exploaterandet av naturen. Cesarec’s verk är också på ett sätt en motsats till den folkhemsidé som arkitekterna Sven Brolid och Jan Wallinder presenterade i sitt statement i tidskriften Ny Tid 1957:


”Vi tror att den påtagliga miljö vi lever i skall vara klar, saklig och ren. Man bör söka komma ifrån den slumpartade variationen, de nyckfulla broderierna. Hela den nya produktionstekniken pekar åt samma håll. Renodlingen, klarheten, särpräglar vår tids arkitektur.”

The Plant, Marko Cesarec

Lars Embäck reaktiverar en installation som visades under Gibca Extended 2021 i Högsbo biblioteks lokaler: Jag har varit vuxit upp här, men ingen vet vem jag är. Utöver verkets fysiska närvaro med byggmaterial från den rivna Högsboskolan (1956–2013) finns här en uppmaning. Människor med erfarenheter från Högsbo erbjuds en möjlighet att bidra med berättelser om stadsdelen som samlas på biblioteket i ett arkiv och längre fram skall tryckas i en bok.

Ute på torget visar Lars Embäck ett verk med titeln Det här är en adress som inte finns. Ett av efterkrigstidens intressantare svenska offentliga konstverk – Endre Nemes Marmorintarsia – finns vid torget i Högsbo. Embäcks ingrepp kan beskrivas som en konceptuell och kontrafaktisk förskjutning som apostroferar Endre Nemes genom att tillfälligt namnge torget efter honom. Torgets vackra och innehållsrika konstverk utfördes av en svensk kosmopolitisk migrant som kände sig tvingad att lämna sitt hem i centraleuropa på grund av förföljelsen av judar som senare utmynnade i Förintelsen.

Anne Marte Overaa presenterar verket Osjungen som skapades som en utmärkelse av obemärkta platser i gamla Kiruna stadskärna, våren och sommaren 2022 under en utställning i samarbete med Konstfrämjandet i Norrbotten. Nu får hennes knutna noter möjlighet att verka i Högsbo i Göteborg på två fasader intill torget. Vilka platser kommer att finnas kvar över en längre tid? Och vad kan dessa platser berätta för oss? Det finns platser som ingen bryr sig om att ge något namn men som ändå är betydelsefulla och som det finns minnen från.

Unsung, Anne Marte Overaa

Inne på biblioteket visas videoverket Å ha å ikkje ha. Utifrån egna erfarenheter och reflektioner kring olika former av värdesystem har Overaa närmat sig det förbisedda och osynliga. Hennes film kan också betraktas som en öppen reflektion i förhållande till Högsbos myntgator och socialdemokraten Axel Dahlström som en gång fick ge sitt namn åt torget. Axel Dahlström arbetade för ett bättre och mer solidariskt samhälle. Idag dras Sverige isär av ökade inkomstklyftor. Hur kan vi uppnå en hållbar utveckling? Eller som filmaren Fredrik Gertten formulerar det i sin senaste film Breaking Social:

Har vi råd med dom rika?